Hem Hedersrelaterat våld och förtryck Vad är hedersrelaterat våld och förtryck?

Vad är hedersrelaterat våld och förtryck?

Hedersrelaterat våld och förtryck kan ses som ett samlingsbegrepp för användandet av kontroll, hot, isolering, förskjutning och våld i syfte att tvinga en familjemedlem till lydnad, för att upprätthålla en familjs och släkts heder eller anseende. Det kan också handla om att återupprätta familjens eller släktens anseende om det anses ha skadats. Även om det saknas en enhetlig definition av begreppet finns det en bred konsensus, bland såväl myndigheter som forskare, gällande våldets utmärkande drag.

Ett utmärkande drag för hedersrelaterat våld och förtryck är att det är kollektivt utövat eller sanktionerat. Våldet och kontrollen understöds eller uppmuntras av flera personer i släkten och är förankrat i en bredare krets. Även släktingar eller andra personer utanför den allra närmaste familjen kan vara förövare. Utövandet av kontroll eller våld kan också vara ett resultat av tvång, exempelvis genom att familjemedlemmar (ofta pojkar och unga män) tvingas utöva kontroll av syskon, mödrar eller kusiner. Våldet och förtrycket involverar samtliga familje- och släktmedlemmar på olika sätt och det legitimeras och sanktioneras genom sociala normer som kretsar kring heder som gruppens moraliska centrum.

Regeringens definition i proposition 2019/20:131 Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet sammanfattar flera av de gemensamma drag som utmärker hedersrelaterat våld och förtryck:

Med hedersrelaterat våld och förtryck avses att människor, främst flickor och kvinnor men även pojkar och män, begränsas i sina liv och utsätts för påtryckningar och våld som syftar till att upprätthålla familjens kontroll över individen. Hedersrelaterat våld och förtryck är kopplat till hedersnormer som bygger på starka patriarkala eller heteronormativa föreställningar. De patriarkala föreställningarna tar sig uttryck i kontroll av flickor och kvinnor som sträcker sig från begränsningar i vardagen rörande klädsel, umgänge och rörelsefrihet till begränsningar i val av utbildning, arbete, äktenskap och äktenskapsskillnad. I sin mest extrema form kan hedersnormerna leda till allvarlig brottslighet såsom till exempel hot om våld och våld, inklusive dödligt sådant. För de individer som försöker trotsa kontrollen kan följderna bli allvarliga.
Hedersrelaterat våld och förtryck kännetecknas av att det finns ett starkt kollektivistiskt inslag, ofta i en familj och släktrelation, som bland annat innebär att individens intresse och handlingar anses vara underordnat familjens intresse och att individens sexualitet och intima relationer är hela familjens angelägenhet som kan påverka familjens anseende. Hedersnormerna grundar sig i en föreställning om heder som inte delas av övriga samhället och som strider mot principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Till hedersnormerna hör bland annat uppfattningen att familjens rykte och anseende är avhängigt kvinnliga familjemedlemmars kyskhet och oskuld samt deras faktiska och påstådda beteende i förhållande till dessa ideal.

Utmärkande drag och normer

Hedersnormer

De normer som ligger till grund för utövandet av hedersrelaterat våld och förtryck kan benämnas hedersnormer. De kan vara olika starka och variera utifrån kontext samt över tid men en gemensam grund är att de vilar på konservativa föreställningar om kön och sexualitet. Hedersnormer bygger på starkt patriarkala maktstrukturer, som utgår från en separation mellan könen och en hierarki där mannen betraktas som överordnad kvinnan.

Genom den patriarkala strukturen tillskrivs män och kvinnor fundamentalt olika egenskaper och roller. Det sociala goda anseendet tillhör företrädesvis männen och kan genereras genom allmänt respektabelt beteende. Kvinnornas sociala anseende är främst kopplad till deras sexualitet, även om kvinnorna också har generella ideal att leva upp till.

Kollektivet före individen
Att leva i en hederskontext innebär att det finns förväntningar och krav på att familjens, släktens eller ett ännu större kollektivs intressen sätts framför de egna. Individens handlingar är gruppens angelägenhet, även de som rör sexualitet, reproduktion och familjebildning, vilket kan innebära att en individ tvingas göra avkall på sina grundläggande mänskliga rättigheter.

Hedersrelaterade konflikter kan sägas uppstå i korsningen mellan en kollektivistisk livsåskådning där individen förväntas underkasta sig kollektivet å ena sidan och patriarkala hedersnormer å andra sidan, där mäns och äldres makt betonas. Konflikter uppstår ofta i mötet med en annan livssyn, exempelvis en mer individualistisk. Inte sällan sker detta under puberteten när ungdomar önskar etablera en autonomi, personlig identitet och egen sexualitet. Men konflikterna kan också uppstå senare i livet i samband med exempelvis en skilsmässa.

Undvika umgänge över könsgränserna
Hedersnormerna påverkar många olika aspekter av människors liv. Hedersnormerna avgör vilken typ av relationer, platser, uppgifter och roller som anses lämpliga för flickor, pojkar, kvinnor och män i olika åldrar och samhällspositioner och reglerar allt från ekonomi och rättsfunktioner till äktenskap, umgänge inom och mellan grupper samt sexuella relationer. Ett aktivt upprätthållande av hedersnormer blir genom hederspraktiker invävt i vardagslivet, huvudsakligen genom att undvika umgänge över könsgränser. Många situationer kan kodas som sexuella, exempelvis att delta i könsblandade verksamheter eller ha ögonkontakt med personer av motsatt kön.

Barn och i synnerhet flickor har begränsat handlingsutrymme i ett familjesystem som baseras på en strikt könsmässig och åldersmässig rollfördelning. Det hedersrelaterade våldet kan ha en uppfostrande karaktär i förhållande till den yngre generationen, som ska socialiseras in i de ”rätta” uppförandekoderna. De vuxna i familjen kan begränsa barnets möjlighet att bestämma över sitt liv, sin kropp, sexualitet, framtid och personliga utveckling. Vissa barn kan vara kontrollerade redan i förskoleåldern, medan förtrycket för andra barn kan öka med åldern. För vissa flickor blir vardagen mera kontrollerad när de kommer upp i tonåren.

Kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

Centralt för upprätthållandet av familjens och släktens heder är kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet. Föreställningen om och betoningen på kvinnlig kyskhet är stark och den så kallade ”oskulden” värderas högt. Det är därför särskilt viktigt att slå vakt om att kvinnan väntar med sex till äktenskapet, att sex endast sker inom äktenskapets ramar och att kvinnan uppträder på ett sätt som uppfattas som kyskt. Kravet på ett kyskt beteende kvarstår även under äktenskapet. Det är just uppfattningen om flickans/kvinnans beteende i andras ögon som är central – familjen och den sociala gruppens status och heder är beroende av det faktiska eller påstådda beteendet hos släktens flickor och kvinnor. Det innebär att rykten kan räcka för att en familj ska anses förlora sin heder.

Det är det heterosexuella äktenskapet, både religiöst, kulturellt och juridiskt sett, som institutionaliserar och legitimerar sexualiteten. All sexuell aktivitet som äger rum utanför denna ram är därmed tabu och kan bestraffas. Även om toleransen för utomäktenskaplig sexuell aktivitet är större när det gäller pojkar och män kan konsekvenserna av att sexuella gränser kränks drabba både kvinnan och den man som närmar sig henne – i synnerhet om han tillhör ett annat familjekollektiv. Det heterosexuella äktenskapet kan också bli extra betonat som ideal i situationer där andra normer som reglerar livet redan är satta ur spel, exempelvis vid funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa eller då en person ger uttryck för en normbrytande sexualitet eller könsidentitet. Läs mer på sidan Särskilt sårbara och utsatta grupper.

Ryktets centrala betydelse

Ryktet fungerar som en kontrollmekanism i dubbel bemärkelse då det kontrollerar och påverkar såväl kvinnor som män. Hanna Cinthio lyfter i sin avhandling Rörelser i gränslandet. Om komplexa hedersnormer och samhälleliga markeringar (2023) att sårbarheten hos personer som lever i hederskontexter kan utnyttjas av den som begriper systemets logik. Exempelvis kan förövaren av en våldtäkt eller ett sexuellt övergrepp i vissa lägen känna sig säker på att komma undan med sin gärning, eftersom brottsoffret ser det som otänkbart att anmäla händelsen eller berätta för någon om den. Det får inte komma ut att ”oskulden” förlorats, även om det skett utan samtycke. Hot om att avslöja en otillåten relation kan även användas som påtryckningsmedel i rena utpressningssituationer. Det kan också förekomma att hot om att sprida en oönskad bild används som utpressning för sexuella ändamål. Detta kan medföra att flickor och kvinnor som utsätts för sexuella övergrepp inte vågar berätta om det och att de skuldbeläggs om det kommer fram.

Ryktesspridning på digitala arenor
Barn och unga lever generellt med risker för utsatthet för våld, rykten och hot på nätet. För barn och unga som lever med hedersnormer innebär digitaliseringen en särskild utsatthet för övervakning, kontroll och snabb ryktesspridning. Möjligheten att dela information, bilder och filmer med en knapptryckning kan få allvarliga följder för ungdomar som lever under strikta hedersnormer. Hanna Cinthios forskning belyser att hedersförtrycket har expanderat från den fysiska verkligheten in i den digitala, vilket öppnar upp en ny värld av utmaningar och risker men även möjligheter. Nätet erbjuder kunskap, kontakter och en viss sorts frihet bortom materiella begränsningar, men baksidan är att nya former för kontroll, övervakning och ryktesspridning uppstår. Digitala arenor kan till exempel användas för att eftersöka personer som brutit upp från ett hedersförtryck. Ur ett migrationsperspektiv innebär den digitala teknologin en upphävning av begränsningar i tid och rum som kan innebära att släktingar i det gamla hemlandet kan behålla tät kontakt med – och därmed kontroll över – de familjemedlemmar som flyttat och på så sätt förhindra att de traditionella normsystemen luckras upp.

Olika strategier för att hantera hedersnormer

Det är viktigt att betona att olika individer har olika sätt att hantera hedersnormer. Vissa barn och unga väljer att underkasta sig regler och normer eftersom priset för att lämna familjen eller bryta mot normerna upplevs som alldeles för högt. I många fall är hederskontexten vardag och norm, vilket kan innebära att det finns en begränsad insikt om utsattheten för hedersrelaterat våld och förtryck.

Andra barn och unga hanterar det genom att till exempel dölja sina tankar, känslor och beteenden och att hemlighålla delar av sitt liv för familjen. I andra fall kan barn och unga försöka att aktivt förändra dessa normer, vilket kan leda till känslomässig och social utfrysning eller till och med till allvarliga former av hot och våld, inklusive dödligt våld. I vissa fall är riskerna så stora att den som tagit ställning mot familjens normer och värderingar måste gömma sig från sin familj och helt bryta med sitt övriga sociala nätverk.

Hinder för att söka hjälp
Det kan vara ett mycket svårt beslut för individen att söka hjälp av samhället. Normer kring heder och skam hos familj och sociala nätverk framhålls av unga som ett tydligt hinder mot att berätta om utsatthet och att söka stöd. Svårigheterna att berätta kan även handla att den utsatta själv har internaliserat skamkänslor. Hedersnormerna kan också leda till att barnet eller den unga inte vågar berätta om utsatthet i form av sexuella övergrepp. I Rädda Barnens rapport ”Allt jag inte får göra” beskriver unga hur de utvecklat strategier för att leva ett så normalt liv som möjligt, till exempel att dölja sina tankar, känslor och beteenden och att hemlighålla delar av sitt liv för familjen. Omständigheterna får många gånger allvarliga konsekvenser för de utsatta barnens hälsa.

För dem som bryter upp med sin familj innebär detta en stor omställning. Det kan vara först efter uppbrottet som de psykiska och fysiska konsekvenserna av den tidigare utsattheten blir tydliga, samtidigt som det finns många andra faktorer som är svåra att hantera. Exempel på sådana faktorer är rädsla för hur familj och släkt ska agera, känslor av skuld, skam och ensamhet i förhållande till uppbrottet samt osäkerhet inför framtiden och kring rätten till stöd och skydd.

Många som är utsatta för våld av närstående har kluvna känslor inför den eller de som utövar våldet, och kan känna stor ambivalens i fråga om att stanna kvar eller att lämna. Unga som har brutit upp från sin familj kan känna skam för att de har satt sina egna intressen före familjens/kollektivets, och/eller för att familjen anser att de dragit skam och vanära över dem. Det är heller inte ovanligt att utsatta personer går tillbaka till sina familjer, en risk som yrkesverksamma behöver planera för.

Vilka som drabbas och utövar våldet

Majoriteten av dem som drabbas av hedersrelaterat våld är kvinnor, främst flickor och unga kvinnor, men även äldre kvinnor utsätts. De flesta utövare är pojkar eller män, ofta kvinnans manliga släktingar. Många gånger får pojkar/män en central roll i att kontrollera sina systrars och andra kvinnliga släktingars beteende. Senare års forskning har bidragit till att synliggöra att såväl pojkar/ män som flickor/kvinnor kan utöva kontroll, våld och förtryck men även vara offer för våld och förtryck. Den kollektiva karaktär som präglar hedersrelaterat våld och förtryck gör att gränserna mellan offer och förövare suddas ut. Förövare till våld och liknande handlingar kan själva vara utsatta för förtrycket och känna sig pressade att sätta familjens krav före den utsatta familjemedlemmen.

Äldre kvinnor, främst mödrar eller svärmödrar, spelar ofta en roll när det gäller att sanktionera våldet och det finns idag en bättre förståelse för det komplexa sätt på vilket kvinnor kan delta i utövandet av hedersrelaterat våld. Flickor och kvinnor kan själva vara utsatta och samtidigt utöva kontroll och/eller våld mot exempelvis sina syskon eller barn. Det kan även förekomma att systrar tvingas att bevaka varandra. En syster kan dessutom tvingas acceptera, och ibland försvara, våldet från en bror för att undvika att viss information når övriga familjen och leder till mycket värre konsekvenser. Hon kan därför känna sig skyddad av brodern trots att han utsätter henne för misshandel eller hot. Våldet blir därmed normaliserat.

Likaså kan män och pojkar ha olika roller och positioner när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck: som förövare, offer, observatörer men också som möjlig aktör för förändring. Livsutrymmet och självbestämmandet påverkas för de pojkar eller män som tvingas ta en kontrollerande roll. Pojkarna kan också hamna i ett dilemma där de ska uppfylla kraven från familjen samtidigt som de förstår systerns eller kusinens önskan om att få ett visst livsutrymme. Pojkar och unga män kan även utsättas för våld om de stödjer eller beskyddar flickor eller kvinnor som bryter mot familjens normer och värderingar.

Våldet och förtrycket kan spänna över flera olika relationer i en familj. Släktingar eller andra personer utanför den allra närmaste familjen kan vara förövare, både direkt genom att utöva eller uppmana till våld och förtryck, och mer indirekt genom att skydda förövare och förhålla sig passivt till bevittnade övergrepp. Även utomstående, exempelvis en partner som inte accepteras av familjen, kan bli ett offer. Utomstående utanför den närmaste familjen/släkten kan också ha en roll i att utöva kontroll över, hota eller trakassera en eller flera utsatta personer i en familj för att de inte anses följa kollektivets rådande normer.

Det hedersrelaterade våldets och förtryckets olika uttryckssätt

Hedersrelaterat våld och förtryck utövas med olika syften. Dels för att få personer att följa familjens normer och värderingar och förebygga att dessa överträds. Dels utövas våldet och förtrycket som bestraffning mot dem som brutit, eller påståtts ha brutit, mot familjens normer och värderingar, i syfte att återvinna den förlorade hedern. Sätten som kontroll och påtryckningar utövas kan se olika ut och kan sträcka sig från inskränkningar av vardagliga val till ett liv under extrem kontroll. Därtill finns det ofta en glidande skala mellan frivillighet och tvång. Det kan handla om snäva normer och subtila men omfattande påtryckningar som är svåra att lagföra juridiskt men som på ett genomgripande sätt påverkar livsvillkor och valmöjligheter för dem som utsätts. Eftersom överträdelser av hedersnormerna kan påverka hela familjens eller gruppens heder och anseende kontrollerar familjemedlemmar ofta aktivt varandras beteende.

När överträdelser anses ha skett kan detta utlösa bestraffningar och sanktioner i form av kränkningar, exkludering och våld av varierande grad inklusive dödligt våld. För vissa barn, unga och vuxna är situationen så allvarlig att de lever med dödshot, fysiskt och psykiskt våld, isolering, hot om barn- eller tvångsäktenskap eller risk att föras utomlands. Den utlösande faktorn för grövre förtryck, hot och våld är ofta en enskild händelse, till exempel att familjen fått reda på att en individ är i ett förhållande som familjen inte samtycker till. Gemensamt för sådana utlösande faktorer är att de på något sätt bryter mot de krav och förväntningar som ställs av familjen eller släkten i hederskontexten.

Hedersrelaterat våld och förtryck omfattar ett brett spektrum av våldshandlingar:

Materiellt våld kan vara ett sätt att kränka, kontrollera eller straffa en individ, exempelvis genom att förövaren slår sönder den utsattas personliga ägodelar eller andra saker i hemmet.
Digitalt våld och kontroll kan innebära att den utsattas mobil kontrolleras eller att personen spåras och övervakas med hjälp av spionprogram i mobiltelefoner, GPS eller andra spårningsverktyg. Det kan också innebära spridning av bilder och rykten på nätet, eller att förövaren tvingar till sig lösenord eller bank-id i syfte att få tillgång till exempelvis vårdjournaler eller ekonomi. Läs mer om digitalt våld på Jämställdhetsmyndighetens webbplats.
Ekonomiskt våld kan innebära att den utsatta inte får tillgång till sina egna pengar, tvingas redovisa inköp, nekas utbildning och möjlighet att försörja sig själv, blir lurad eller tvingad att skriva på exempelvis lånedokument eller att förövaren förfalskar den utsattas underskrift (urkundsförfalskning). Läs mer om ekonomiskt våld på Kronofogdemyndigheten.
Försummelse vilken kan vara både känslomässig och fysisk. Exempel på känslomässig försummelse kan vara att känna sig oälskad av sina vårdnadshavare och/eller bli förminskad och hånad. Fysisk försummelse kan handla om bristande tillsyn och att inte skyddas från faror.
Latent våld är ett hot om eller en erfarenhet av våld som påverkar personen starkt i vardagen. Det kan exempelvis innebära en rädsla för att utsättas för våld som grundar sig i att personen bevittnat eller själv utsatts för våld tidigare.
Socialt våld handlar om att ta ifrån individen sin grupptillhörighet, exempelvis genom att personen blir isolerad, utfryst, förskjuten eller bannlyst.
Psykiskt våld kan exempelvis innebära kontroll, kränkningar, hot, skuld- och skambeläggning.
Sexuellt våld kan exempelvis omfatta våldtäkt och andra sexuella övergrepp.
Fysiskt våld kan vara alltifrån enstaka slag till systematisk misshandel och dödligt våld. Våldet mot flickor och kvinnor kan också innebära könsstympning, att flickans eller kvinnans hår klipps mot hennes vilja eller att hon blir skållad.

Våldet kan också ha en transnationell dimension. Det kan exempelvis handla om barn eller hbtq-personer som skickas utomlands i syfte att giftas bort, könsstympas eller utsättas för omvändelseförsök. Det kan även handla om bortgifta vuxna som lämnas i landet utan möjlighet att ta sig tillbaka till Sverige.

Exempel på hedersrelaterad kontroll, begränsningar och våld som drabbar barn och unga

Hedersrelaterat våld och förtryck kan bland annat innebära att ett barn eller en ung person:

inte får vara med på alla skol- och fritidsaktiviteter
inte får välja sina egna kläder
behöver ta ett stort ansvar för hemarbete och småsyskon
blir övervakad eller begränsad i sin användning av mobil, dator och sociala medier på ett sätt som inte är åldersadekvat
inte får välja eller välja bort religiös åskådning
inte får ha vänner som inte är godkända av familjen
inte får ha pojkvän/flickvän
inte får välja framtida partner, yrke eller livsstil
behöver dölja eller hemlighålla sin sexuella läggning eller könsidentitet
inte får ha sex före äktenskap
tvingas genomgå oskuldskontroller, oskuldsingrepp och processer för oskuldsintyg
blir bortförd och/eller kvarhållen utomlands i syfte att exempelvis giftas bort, utsättas för könsstympning, utsättas för omvändelseförsök eller uppfostringsresor.

Det är viktigt att tänka på att listan ovan inte är uttömmande. Det är endast exempel på hur utsattheten kan ta sig uttryck.

Konsekvenser av att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck

Flera studier visar att det finns ett samband mellan att leva med hedersnormer och att vara utsatt för olika former av våld. Stiftelsen Allmänna Barnhuset har vid flera tillfällen på uppdrag av regeringen genomfört en kartläggning av våld mot barn i Sverige. Av kartläggningen våld mot barn 2022 framgår att ungdomar med oskuldskrav, det vill säga förväntningar från familjen om att vänta med sex till äktenskapet, var utsatta för våld från vuxna i högre utsträckning än övriga ungdomar. Det gäller alla former av våld utom sexuella övergrepp. Flickor med oskuldskrav var den mest utsatta gruppen. De var utsatta för mer allvarligt och systematiskt fysiskt våld än pojkar och övriga flickor. Flickor med oskuldskrav hade i högre grad krav från familjen på en eventuell partner och relation än övriga ungdomar. Konsekvenser om familjen eller släkten inte skulle acceptera en kärleksrelation, såsom att bli hotad eller skadad, utkastad eller utfryst, var också vanligast för flickor med oskuldskrav. Flickor med oskuldskrav var multiutsatta, det vill säga utsatta för tre eller fler former av våld såsom fysiskt, psykiskt, digitalt psykiskt eller sexuellt våld.

Nedan listas olika konsekvenser som kan uppstå vid våldsutsatthet, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck.

Fysiska konsekvenser
Blåmärken, rodnader och sår är exempel på fysiska konsekvenser av våld, men det är viktigt att komma ihåg att andra fysiska symptom såsom huvudvärk, värk i magen, och värk eller smärta i andra delar av kroppen också kan vara relaterade till våldsutsatthet. Likaså kan fysiska skador som har orsakats av självskadebeteende ha en koppling till utsatthet för våld.

Psykosociala konsekvenser
Att tvingas anpassa sig till familjens normer och värderingar och/eller vara utsatt för våld och förtryck kan få många olika psykosociala konsekvenser på både kort och lång sikt. Det kan till exempel leda till svårigheter kopplade till nära relationer och sexualitet, depression, sömn- och ätstörningar, koncentrationssvårigheter, ångest, skuld- och skamkänslor samt att den utsatta blir isolerad från andra. Vissa personer drabbas också av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), vilket är ett ångestsyndrom som kan uppkomma efter traumatiska upplevelser som framkallat känslor av bland annat hjälplöshet eller skräck.

Utagerande beteende och självdestruktivitet
Att ha ett utagerande eller självdestruktivt beteende i form av exempelvis missbruk eller kriminalitet, kan vara ett sätt att hantera de känslor av maktlöshet, låg självkänsla, skuld och skam som kan följa av hedersrelaterat våld och förtryck. Folkhälsomyndigheten lyfter att barn som växer upp i hem där det förekommer våld löper större risk för att utveckla psykisk och fysisk ohälsa samt olika former av missbruk.