Hem För yrkesverksamma Förebygg hedersrelaterat våld och förtryck

Förebygg hedersrelaterat våld och förtryck

Det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtyck kräver breda strategier och samhällets samlade förmåga.

För att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck, HRV, behövs insatser från olika aktörer och samarbete på flera nivåer i samhället. Olika myndigheter, kommunala verksamheter och hälso- och sjukvården har i uppdrag att verka för att förebygga HRV. Organisationer inom civilsamhället har under lång tid haft en avgörande roll både i arbetet med stöd till utsatta och i det förebyggande arbetet. Men hur kan man bygga upp ett effektivt lokalt förebyggande arbete mot HRV?

Denna text beskriver några centrala utgångspunkter som kan vara användbara för de som har ett strategiskt samordnande ansvar inom det förebyggande arbetet. Informationen kan även vara till nytta för dem som arbetar direkt med personer utsatta för HRV.

Det förebyggande arbetet mot HRV i Sverige har främst varit inriktat på våldsförebyggande åtgärder. Frågor som jämställdhet, mänskliga rättigheter och folkhälsa har ofta inordnats i det arbetet. På senare tid har det brottsförebyggande arbetet blivit mer aktuellt. Den skärpta lagstiftningen om HRV och den generella samhällsutvecklingen har lett till att brottsförebyggande aktörer och deras verktyg efterfrågas mer.

Hur arbetar man våldsförebyggande och brottsförebyggande mot HRV?

Det finns likheter inom det våldsförebyggande och brottsförebyggande arbetet. Detta beror på att verksamheterna delvis bygger på likartade grundteorier, men också på att målgrupperna ofta sammanfaller. Kunskaper har över tid plockats upp från de olika verksamheterna till följd av att samhällsutvecklingen krävt olika sätt att förstå och angripa nya former av våld och kriminalitet.

Det våldsförebyggande arbetet syftar till att förhindra att våld uppstår eller upprepas. Denna form av förebyggande arbete kan bland annat handla om att förändra attityder och motverka skadliga könsnormer, till exempel föreställningar som kopplar ihop destruktiv maskulinitet med våld. Det är viktigt att män och pojkar involveras i arbetet med att förändra de normer som rättfärdigar den bredd av våld som drabbar kvinnor, barn, andra män och ickebinära. Men föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt och hur dessa bör vara hålls levande av många oavsett kön. Ibland kan personer i en hederskontext därtill vara både utövare och utsatt för våld. Våldsförebyggande insatser behöver därför vända sig till alla oavsett kön. Arenor och verksamheter som kan vara aktuella för våldsförebyggande arbete är förskola, skola, ungdomsmottagningar, fält- och fritidsverksamhet, föräldraskapsstödjande verksamheter såsom mödra- och barnhälsovård och familjecentraler, verksamhet med samhällsorientering för nyanlända, kvinno- och tjejjourer, trossamfund, idrottsföreningar och annat föreningsliv.

Brottsförebyggande arbete innefattar åtgärder som minskar risken för att brott ska begås (initialt eller upprepas) eller minskar skadeverkningar av brott. Det senare kan till exempel handla om att arbeta med trygghetsåtgärder för att minska individers rädsla för att utsättas för brott eller olika former av stödinsatser till brottsutsatta. Även olika förhållanden som förebygger brott och skador av brott som exempelvis individuella egenskaper, samhällsförhållanden och rättssystemets lagförande åtgärder kan inkluderas i ett brottsförebyggande arbete om dessa förebygger brott.

Att förebygga HRV är en uppgift även för det brottsförebyggande arbetet. Det mest uppenbara skälet är att hedersrelaterat våld och förtryck många gånger utgör brottsliga handlingar. Men det finns även relevanta metoder och verktyg som kan användas i befintlig form, eller utvecklas för att inriktas tydligare mot HRV. Många åtgärder genomförs redan idag i bred samverkan där polis, socialtjänst och skola ofta finns med. Det kan gälla tidiga insatser som föräldrastöd, stöd för barn och unga i riskzon och insatser mot unga med normbrytande och våldsamt beteende. I samarbetet med att förebygga återfall i brott har även Kriminalvården en viktig roll. Även det löpande samarbetet som sker mellan socialtjänst och polis vid riskhantering (inklusive risk för bortförande) kan räknas till brottsförebyggande arbete. Därtill kan olika insatser i det fysiska rummet förhindra att våld och förtryck sker på olika platser där våldsutsatta och utövare befinner sig. Även det förtroendeskapande arbetet som genomförs i samband med medborgardialoger eller riktad information vid uppsökande verksamhet är värdefullt för att nå människor inom en hederskontext.

Det lokala samarbetet (ibland kallat EST) där kommun, polis och fastighetsägare med flera arbetar med att ta fram veckovisa lägesbilder, kan utvecklas och inbegripa information om HRV. De samverkande parterna kan uppmärksamma om olika uppgörelser eller våldsamma händelser kan härledas till HRV. Även olika påtryckningar av individer och grupper, vilket även inkluderar yrkesverksammas situation kan kartläggas. Ytterligare en fördel är att de kan uppmärksamma sammankomster med aktörer som har radikaliserande motiv. I detta arbete kan man över tid kartlägga händelser och se förekomst av parallella samhällsstrukturer som bland annat inkluderar egen rättskipning.

Utveckla ett effektivt förebyggande arbete i samverkan

Både det våldsförebyggande och brottsförebyggande arbetet är tvärsektoriella verksamheter som involverar många aktörer som på olika sätt samverkar. Över tid har ofta olika lokala samverkansstrukturer byggts upp utifrån de två verksamhetsfälten. Men kunskaper och verktyg som finns hos de olika aktörerna kan berika och komplettera varandra och det finns stora fördelar med att utveckla en tydlig och långsiktigt hållbar struktur för samverkan mellan de olika verksamhetsområdena.

Ett sådant samarbete kan börja med att man genomför en gemensam lokal (ibland även områdeslokal) kartläggning av problemens omfattning och struktur. Det senare handlar om att till exempel kartlägga vem eller vilka det involverar (utövare, utsatta och eventuellt övriga som påverkas) samt var och när det sker. Det är också bra att undersöka på vilket sätt HRV kommer till uttryck i just ert område. I samband med en kartläggning behöver man också ta reda på vilka verksamheter det finns i området som skulle kunna motverka de problem man initialt identifierat.

För att sätta sig in i situationen behöver man också analysera problemens bakomliggande orsaker. Låt gärna personer från relevanta verksamheter i området, samt närliggande verksamhetsområden som folkhälsa och integration bidra med sina kunskaper i analysarbetet. Här är det bra att tänka både på orsaker till individers eller gruppers agerande och om det finns några förutsättningar i den lokala kontexten som möjliggör att våld och förtyck kan ske på en specifik plats eller i en särskild situation. Därifrån går det att se vilka åtgärder som är relevanta, vad de olika parterna gör och skulle kunna göra, samt om man kan vinna något på att utveckla ett samarbete i de olika aktiviteterna man har valt att genomföra. Försök att hitta åtgärder som forskning eller beprövad erfarenhet visat fungera mot de problem ni identifierat och var noggranna med att regelbundet följa upp och utvärdera era åtgärder. Ett sådant systematiskt tillvägagångsätt ger goda förutsättningar att över tid utveckla ett effektivt förebyggande arbete.

Både Jämställdhetsmyndigheten och Brottsförebyggande rådet har var för sig och tillsammans tagit fram metodstöd för hur man kan lägga upp arbetet på ett kunskapsbaserat och organisatoriskt strukturerat sätt. I slutet av texten finns hänvisningar till metodböcker som ni kan ta hjälp av för att genomföra de olika momenten och utveckla ett kunskapsbaserat förebyggande arbete.

Förebygg med rätt insatser till rätt målgrupp

Både inom det vålds- och brottsförebyggande arbetet ser man behov av att identifiera vilken befolkningsgrupp som insatserna ska riktas mot. Målgruppen kan kategoriseras på olika sätt. Ofta riktas insatserna utifrån de tre preventionsnivåerna. Inom det brottsförebyggande används definitionerna primär, sekundär och tertiär, medan det våldsförebyggande använder begreppen universell, selektiv och indikerad nivå. Trots att definitionerna skiljer sig åt är inriktningen i huvudsak densamma. Arbetet kan riktas mot en, två eller alla tre nivåer samtidigt. Preventionsnivåerna illustreras ofta i en pyramid.

Den universella (primära) nivån består av insatser till breda grupper i befolkningen, oavsett vad de har för tidigare erfarenheter av våld eller om deras levnadsförhållanden innebär en ökad risk att utöva eller utsättas för våld. Utgångspunkter är att ett arbete med universell våldsprevention kan minska trycket på övriga nivåer.

Den selektiva (sekundära) nivån består av insatser till de grupper som bedöms ha en ökad risk att utsättas för eller utöva våld. Arbetet vänder sig till grupper i samhället som lever under omständigheter som innebär risker för att utöva eller utsättas för våld. Med andra ord är det riktade insatser till grupper i samhället vars livsomständigheter innebär kända riskförhållanden för våld. Det brottsförebyggande arbetet lägger ett stort fokus på till exempel ungdomar i riskzon kopplat till den selektiva nivån. Eftersom även platsen och situationer beaktas kan insatser även riktas mot riskaktiviteter och riskmiljöer.

På den indikerade (tertiära) nivån sker de flesta åtgärderna. Här reagerar samhället när våldet redan har skett och erbjuder stöd, skydd och behandling till redan våldsutsatta och stöd och behandling till våldsutövare. Även rättsliga åtgärder som ger fängelsepåföljd kan räknas in här, då våldsutövaren åtskils från den utsatta och under fängelsetiden kan genomgå behandlingsprogram. Arbetet på denna nivå riktar sig till individer för att minimera skadorna och för att förhindra att våldet upprepas. Med andra ord ges insatser som ska ge stöd, skydd och behandling när våldet redan är ett faktum.

Det går också att identifiera prevention beroende på vilken nivå i ett samhälle insatsen genomförs. Modellen visar att prevention inte bara handlar om att utbilda potentiella förövare, utsatta eller åskådare, utan att det behöver ske på flera plan och rör sig från individ till övergripande samhällsnivå.

Vi kan alltså placera in prevention på följande nivåer:

Insatser på individnivå brukar ha målet att förstärka den enskilda individens möjlighet att förebygga våld. Detta kan röra sig om föräldrastöd till par, men också stöd till enskilda inom ramen för mentorskapsprogram.

På gruppnivå har vi interventioner som riktar sig till en grupp samtidigt. Det kan röra sig om en skolklass, men kan också utgöras av ett idrottslag eller en grupp föräldrar. Insatsen kan ske genom kortare eller längre lektionsserier, men kan också utgöras av kampanjer i media eller mer lokala initiativ.

Insatser som riktar sig mot utbildare och andra professionella söker inte direkt förändra förmodade förövare (dvs. de som är den primära målgruppen), utan söker snarare påverka de som arbetar med denna grupp. Detta kan röra sig om utbildningsprogram för att stärka professionellas kunskap om våld och genus. Vissa program på gruppnivå har också en komponent där förändring även förväntas ske bland de som genomför programmet, så som i program där äldre ungdomar genomför lektionsserier med yngre ungdomar. Även om förändring primärt förväntas ske hos mottagarna av programmet, så kan viss förändring ske hos mentorerna genom den utbildning och handledning de får.

På kommunnivå finner vi interventioner som riktar sig till grannskap, stadsdelar eller hela städer. Detta kan röra sig om att förstärka säkerheten i ett område eller att aktivera lokala myndigheter och civilsamhälle för att samverka mot våld.

På organisationsnivå finner vi interventioner som ämnar att förändra de arbetssätt och praktiker som finns i en organisation eller institution som främjar våld, särskilt på arbetsplatsen. Detta kan riktas till skola, en arbetsplats, en förening eller en festival.

På policynivå finner vi insatser som söker att förändra politik och lagstiftning kring våld mot kvinnor.

Det förebyggande arbetet behöver utvecklas och utvärderas

Trots att det genomförs förebyggande arbete mot HRV, så saknas det kunskaper om befintliga metoder och arbetssätt de facto motverkar HRV. Skälet till det är dels att det förebyggande arbetet inte utvärderas tillräckligt ofta och att åtgärderna som genomförs ofta sker under en kortare tid (i projektform) vilket medför att det är svårt att få fram robusta utvärderingar.

Men ett långsiktigt förebyggande arbete mot HRV kräver att insatser sker över tid, och kan med fördel läggas in i rutiner och aktiviteter kopplat till den ordinarie verksamheten. För att veta att man gör rätt åtgärder så behöver man redan i planeringsfasen förbereda hur arbetet ska följas upp och utvärderas.

Det förebyggande arbetet behöver utvecklas och genomföras med tydligare inriktning mot olika målgrupper. Jämställdhetsmyndigheten lyfter bland annat att arbetet med pojkar och unga män som både är våldsutövare och våldsutsatta i en hederskontext behöver belysas och utvecklas. Det förebyggande arbetet behöver också stärkas när det gäller flickor som riskerar att utsättas för barnäktenskap. Pojkar som riskerar att dras in i kriminalitet eller radikaliseras är en annan viktig grupp att nå (Jämställdhetsmyndigheten, rapport 2024:9).

Trots att det fortfarande saknas forskning om specifika förebyggande åtgärder mot HRV, så finns det bredare forskningskunskap om våld och förtryck som går att använda. Men de behöver anpassas och vara inriktade mot de specifika problem och behov man sett i kartläggningen. Här behövs även en förståelse för individer och gruppers förutsättningar, samt hur olika samhällsmässiga och strukturella faktorer kan påverka hedersproblematiken över tid. Detta kan sammantaget ge en inriktning på vad man kan utveckla. Om man regelbundet följer upp, och vid behov justerar åtgärderna så finns det goda förutsättningar att bygga upp en gedigen kunskap över tid.

Teoretiska utgångspunkter i det förebyggande arbetet

När man ska planera sitt förebyggande arbete är det bra att göra det utifrån en beprövad teoretisk utgångspunkt. Här ges en kort introduktion till några grundläggande teorier och utgångspunkter för det vålds- och brottsförebyggande arbetet. Därtill beskrivs olika faktorer som visat kunna öka risken för att utsättas eller utöva våld. Även om det är våld som teorierna utgår från kan man tänka in olika former av hedersrelaterat förtryck i dessa perspektiv. Dessa utgångspunkter kan fungera som vägledande verktyg som ni kan använda och anpassa till er målgrupp och utifrån lokala förutsättningar.

Individuella risk och sårbarhetsfaktorer för våld

För att förebygga våld behöver vi förstå vilka faktorer som påverkar risken för våld. Detta kan förklaras utifrån risk- och sårbarhetsfaktorer samt skyddande faktorer och samspelet dem emellan. Riskfaktorer ökar sannolikheten eller risken för att en viss typ av problematik ska uppstå. En skyddsfaktor är något som ökar motståndskraften hos en individ och som stärker chanserna för positiv utveckling trots närvaron av riskfaktorer. Olika våldsformer har ofta gemensamma bakomliggande riskfaktorer, som en våldsam uppväxt, försummelse, social isolering, rigida könsroller eller vissa sociala eller kulturella normer.

I en socioekologisk modell beskrivs samspelet mellan olika faktorer över tid och på olika nivåer. Riskfaktorer som bedöms kunna öka risken för att en person kan utsättas för våld kan finnas på flera olika nivåer, kopplat till samhälle, närmiljö, relationer och individer. Modellen används dels för att visa på vilka faktorer som ökar risken för att en person ska utöva våld eller bli utsatt för våld, dels för att illustrera att hela livsmiljön innehåller en mängd risk- och skyddsfaktorer för våld. Den socioekologiska modellen tydliggör också behovet av att verka på olika nivåer för att få en större effekt av våldsförebyggande arbetet. Risk- och skyddsfaktorer och den socioekologiska modellen är en viktig utgångspunkt för i såväl det våldspreventiva som det brottsförebyggande arbetet.

Olika former av våld hänger samman

Inom det våldspreventiva arbetet utgår man ofta från en bred definition av våld, där även lindrigare former inkluderas. Inte minst poängteras vikten av att se relationen mellan olika former av våld. Våldet förstås då som i ett kontinuum, det vill säga att det inte finns stora skillnader och abrupta övergångar mellan våldsamma och fredliga relationer. Grovt och lindrigt våld har samma grundläggande funktion – det skadar och förnedrar och gör att offret förlorar kontroll över sig själv. I svenskt antivåldsarbete har teorin om våldets fem kontinuum synliggjorts genom ”våldspyramiden”.

Modellen beskriver hur våldet börjar längst ned i pyramiden, i de vardagliga småsakerna som många gånger går obemärkta förbi för alla utom personen som blir utsatt. När vi arbetar förebyggande ”längst ned” i pyramiden motverkar vi våld redan där. Utgångspunkten är att om befolkningen i stort har en attityd om att våld inte är normalt bidrar detta till att våld blir mindre normaliserat. Därför genomförs många våldspreventiva åtgärder på en universell nivå.

Ökad jämställdhet kan minska våld

Inom det våldsförebyggande arbetet finns olika förklaringar till varför våldet sker och vad man behöver angripa för att minska det. Många gånger utgår man från en bred förståelse av att brist på jämställdhet orsakar våld. Därför inriktas arbetet mot mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan könen och jämställd hälsa. Ett annat närliggande perspektiv är det genusvetenskapliga som innebär att vilja förändra och vidga normer kopplade till kön och sexualitet för att främja mer jämställda relationer mellan kvinnor och män. Även ett intersektionellt perspektiv, där olika gruppers utsatthet belyses är vanligt att anlägga.

Platsen och situationen kan påverka risken för våld

I det situationella brottsförebyggande arbetet ligger fokus på att förhindra eller försvåra att brott begås genom att förändra förutsättningarna på en plats eller i situationen där brott kan begås.

Den teoretiska utgångspunkten är att ett brott kan uppstå om en motiverad gärningsperson och en/ett (utifrån gärningspersonens intresse) potentiellt brottsutsatt person eller brottsobjekt möts i tid och rum, och om det inte finns någon form av väktare som kan upptäcka och förhindra att brottet begås. Förändrar man en av dessa faktorer sker inte brottet.

Utifrån teorin ska man därför:

inrikta sitt arbete mot att påverka gärningspersonens motivation så att denne inte vill eller inte tycker det är lönt att begå det aktuella brottet
stärka potentiellt brottsutsatta (eller fysiska objekt) så att hen/det inte ses som lämpligt eller är lättåtkomligt
se till att det finns en kapabel väktare i brottsutsatta situationer.

I vissa sammanhang kan man också se till att gärningspersoner och det potentiella brottsoffret inte heller möts (i tid eller rum).

En kapabel väktare kan vara formella aktörer som polis eller väktare. Men också andra människor kan i sin yrkesroll ha den funktionen. Vänner och grannar kan också vara de som kan gripa in eller på annat sätt se till att våldet inte sker. I vissa fall kan en väktare även vara i form av tekniska lösningar som till exempel kameraövervakning.

I ett situationellt arbete kartläggs och analyseras alla dessa aspekter kopplat till en plats eller situation. Detta perspektiv illustreras i form av en triangel som kallas Brottstriangeln.

Våldsbrottens sociala orsaker

Den sociala brottspreventionen är bred. Här ryms alla åtgärder som utgår från brottslighetens sociala orsaker. Det kan vara strukturella åtgärder som olika insatser i socialt utsatta områden och/eller individuella åtgärder som former av utbildning eller behandling som kan förbättra enskilda och familjers möjligheter att fungera socialt. Till grund för arbetet med individer ligger ofta en analys av personens risk- och skyddsfaktorer. Fokus ligger här på faktorer som man utifrån forskning vet kan påverka att personer begår brott, fortsätter att begå brott eller återfaller i brott.

Våldsbrott som moraliska handlingar?

Situationell handlingsteori (Situational Action Theory, SAT) kan sägas överlappa situationell och social brottsprevention. I SAT kopplas brott till moral och sätter agerandet i relation till individuella och miljömässiga förklaringar.

Enligt SAT är människors benägenhet att begå brott beroende på:

om personen anser att brottet är ett relevant handlingsalternativ, det vill säga moraliskt relevant
personens förmåga till självkontroll
omgivningens attityd och agerande i relation till detta.

Åtgärder som påverkar gärningspersonens motivation, så att hen inte ser lagbrottet som moraliskt riktigt eller möjligt alternativ är viktiga här. Man bör även genom uppfostran, stöd och vård stärka personens självkontroll. Ofta behöver man arbeta med personer i omgivningen som kan påverka handlingarna. Det sistnämnda kan i vissa fall betyda att personen behöver byta umgänge.