Röster från forskningskonferensen

Lotta Edholm, skolminister

Är det något i dagens konferensprogram som särskilt har väckt ditt intresse?

– Jag tycker det är jättebra med den här typen av konferenser och jag hoppas verkligen att den kan få en uppföljning. Den är viktig inte bara utifrån varje intressant punkt i programmet utan också för att personalen här kommer att kunna skapa nätverk med varandra.

Vad är det största utvecklingsområdet när det gäller skolans arbete mot HRV?

– Jag tror att det är att våga se problemen. Det finns skolor som har jobbat många år och där all personal har en stor medvetenhet men det finns också skolor där hedersproblematik kan uppstå vid enstaka tillfällen och då är det mycket svårare för personalen att ha beredskap och kunskap. Men att vi nu talar om hedersrelaterat våld och förtryck öppet i samhället tror jag gör att det finns större möjligheter att arbeta på ett forskningsbaserat sätt.

Vad skulle du vilja se för utveckling när det gäller förskolans arbete?

– Jag tror att det över lag behövs mer kunskap men också en större trygghet för förskolans personal att våga anmäla till socialtjänsten när man ser att barn riskerar att fara illa. Men också ett bättre informationsutbyte. Nu håller vi på med att stort arbete för att bryta sekretess mellan bland annat skola och socialtjänst, men vi måste jobba mer på det spåret.

Arbresha Rexhepi, utredare Jämställdhetsmyndigheten och Sandra Skoog, utredare Barnafrid

Vad hoppas ni få med er hem från konferensen idag?

Arbresha: – Jag hoppas få med mig ny kunskap, nya perspektiv på det förebyggande arbetet i skolan och inspiration till den forskningskonferens vi planerar i september nästa år tillsammans med NCH, NCK och Barnafrid. Punkten kring digitalt våld tror jag kommer bli intressant, det området är ganska outforskat men prioriterat att titta närmare på där vi på Jämställdhetsmyndigheten har fått ett uppdrag kring detta.

Sandra: – Ny kunskap och omvärldsbevakning. Jag tycker också det är väldigt intressant med de praktiska perspektiven under dagen, så att man får med sig den praktiska tillämpningen av forskningen.

Vad har ni för tankar kring vad som krävs för att få till ett kunskapsbaserat arbete mot HRV hos yrkesverksamma?

Arbresha: – Jag tror absolut att sådana här tillfällen krävs, där man tillgängliggör kunskap från forskningen till praktiken och vice versa. Jag tror att vi behöver bli bättre på att lyssna till den brist på förutsättningar som verksamheterna står inför vad gäller finansiering och möjligheter att följa upp och utvärdera verksamheten, och där tror jag att både nationella myndigheter och forskningen kan spela en mycket tydligare roll.

Sandra: – Jag tänker också att det kan vara bra att få in den här kunskapen under grundutbildningen, så att man har med sig den forskningsbaserade kunskapen redan när man kommer ut i yrkeslivet. Och att man också får med sig hur man själv letar reda på ny forskning. Det är också jätteviktigt som Arbresha säger att man får rätt förutsättningar i yrkeslivet med resurser, kompetensutveckling och så vidare.

Marie Stråhlin, områdeschef förskola Linköpings kommun

Vad hoppas du få med dig hem från konferensen?

– Mer kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck. Jag är här idag tillsammans med mina rektorer som jobbar mot socioekonomiskt utsatta områden och det här är någonting som vi pratar jättemycket om, hur vi kan jobba förebyggande och hitta tecken och förhindra.

Vilken roll skulle du säga att förskolan spelar i det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck?

– Jag tycker att vi borde spela en större roll än vad vi faktiskt gör. När man tittar på forskning om tidiga tecken på den här problematiken så är det mer fokus på skolan och uppåt. Vi borde ha mer kunskap om vad det är för tecken vi ska titta efter och det jobbar vi med just nu. Vi har kunskap utifrån de familjer vi möter men vi vill fylla på med kunskap utifrån forskning.

Marika Johansson och Lina Österman, undervisningsråd Skolverket

Vad hoppas ni få med er hem från konferensen idag?

Marika: – Att hålla sig à jour med aktuell forskning, det gör man på många olika sätt men det är lite lyxigt att få det servat på det här sättet. Att höra vilka budskap olika myndigheter och instanser presenterar för ”vår” målgrupp och se om det är något vi kan knyta an till och förstärka.

Lina: – Jag ser det som en självklar omvärldsbevakning. Forskning kring skolan är inte så vanligt när det gäller det här området.

Vilken roll spelar förskolan och skolan i det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck?

Marika: – I storstadskartläggningen från 2019 lyfts det fram att om man som utsatt väljer att anförtro sig till en vuxen så är det nästan alltid till en vuxen i skolan. Jag kan verkligen känna tyngden i det ansvaret, det här är någonting som skolan måste förvalta och kunna möta när förtroendet kommer och då är det så mycket som behöver vara på plats. I förskolan handlar det om att lägga grunderna med barnkonventionen och jämställdhetsarbetet och att kanske erbjuda en kontrasterande upplevelse till den man har hemifrån. Men också att bygga förtroende med vårdnadshavarna och förtroende för det offentliga. Förskolan och skolan kan vara en plats att överbrygga distans mellan majoritetssamhället och familjen.

Vad är de största utvecklingsområdena när det förskolans och skolans arbete på det här området?

Lina: – Skolan har ett stort jämställdhetsarbete i sitt uppdrag, det måste ske systematiskt och återkommande. Sedan har vi det som händer i skolan under dagtid – nu har vi pratat om vårdnadshavares våld mot barn men vi har också elever som utsätter varandra, då kommer man in på kränkande behandling och trakasserier och skolans beredskap att hantera det. Sedan har vi trygghet och studiero, man ska vara trygg i skolan och få den utbildning man har rätt till. Är man otrygg hemma kanske man är otrygg i skolan och då behöver skolan se till att man känner sig trygg.

Angelika Johansson, enhetschef modersmål Västerviks kommun

Ni är här i stort sett hela modersmålsenheten från Västerviks kommun. Vilken roll spelar modersmålslärare i att förebygga och motverka hedersrelaterat våld och förtryck?

– Modersmål är ett eget ämne i läroplanen där man pratar mycket om traditioner och det kulturella från sina hemländer och där behöver man prata om de här sakerna också. Det är en otroligt viktig del. Jag känner själv att jag behöver bygga på min kunskap om det här ämnet.

Kommer ni att jobba vidare med det som ni får till er här idag tillsammans?

– Det kommer jag att fundera över under hemfärden, hur vi kan jobba vidare med detta framöver och möjligtvis få in det i vårt systematiska arbete också.

Vad ser du särskilt fram emot att ta del av i dagens program?

– Skolminister Lotta Edholm och de verksamhetsnära delarna som beskriver förskolors och skolors arbete är vi extra intresserade av.

Maria Grundström och Karin Nyström, specialpedagoger centrala barn- och elevhälsan Mjölby kommun

Vad är era intryck av konferensen?

Karin: – Väldigt bra att ämnet tas upp ur olika perspektiv. Att forskningen och praktiken blandas blir så följsamt att lyssna på. Nu senast (i föreläsningen om rättighetsbaserat arbete och normkonflikter) var vi så glada och förundrade över att det var ett barnperspektiv rakt igenom.

Maria: – Vi har varit i frågan tillsammans på våra konferenser men inte på ett genomgripande sätt och det känns jätteinspirerande med en heldag. Vi är här tillsammans med till exempel kuratorer och skolläkare från barn- och elevhälsan i Mjölby, så vi får en bredd i vår grupp och kan ta med saker hem. Det känns som att det kommer leda till mer tankar och diskussion och förhoppningsvis ett handfast arbete så småningom.

Är det något konkret som ni tar med er rakt in i yrkesvardagen av det ni har hört idag?

Karin: – Att få ett språk för det vi har erfarenhet av och att förstå det vi möter.

Maria: – När vi implementerade läroplanen på 90-talet la vi mycket tid på att prata om normer och värderingar. Att definiera vad normer är, som vi fick om höra om i föreläsningen nu, tror jag är första vägen in tillsammans med pedagogerna vi möter.

Har ni tankar om hur ni kommer att jobba vidare när ni kommer hem?

Karin: – Jag tänker precis som föreläsarna har sagt att det inte är något man kan göra på egen kammare. Vi behöver titta på hur vi kan jobba vidare och samverka i högre grad både på ett kortsiktigt och ett långsiktigt plan.

Ida Karlsson och Matilda Wallander, fjärdeårsstudenter på ämneslärarutbildningen i geografi och samhällskunskap vid Linköpings universitet

Vad har ni för intryck från konferensen?

Ida: – Det här är väldigt viktig kunskap eftersom vi utbildar oss till lärare. Vi har upplevt att man inte har pratat så mycket om det här hittills under utbildningen. Jag skulle inte där jag är idag kunna ta samtal om det här för att jag vet inte tillräckligt mycket. Därför kände vi att det skulle vara bra att komma hit och hittills har vi fått jättemycket bra kunskap och tips. Till exempel hur viktigt det är att tänka på att barnet har både sitt hem och skolan att förhålla sig till och att det handlar om samverkan.

Vad ser ni fram emot i dagens fortsatta program?

Matilda: – Högstadielärarna från Gottsundaskolan och hur man arbetar praktiskt med hedersfrågor. Det vi läser på universitetet är till stor del väldigt teoretiskt. Det är svårt när man kommer ut som nyexad att veta vad det finns för tecken på att barn far illa av hedersrelaterat våld och hur man ska gå vidare med det. Så vi vill ta emot alla tips vi kan få.

Satnam Singh, senior konsult och Toke Lehmann, konsult, Nationellt centrum mot hedersrelaterade konflikter (MÆRK) i Danmark

Vad är era intryck från konferensen?

Satnam: – Konferensprogrammet ger oss information om arbetet på central nivå, men också på kommunal och lokal nivå. Särskilt programpunkten där de berättade om skolor i Uppsala var väldigt nyttig för mig. Den var praktiskt användbar och gav exempel på aktiviteter man kan göra med eleverna. Övningen där barnen skulle läsa ett brev och sedan svara på brevet var ett bra sätt att avpersonifiera prat om ämnet utan att göra det sårbart för dem.

Toke: – Det är bra med kombinationen av forskare och praktiker, att forskare inleder och sedan följs det upp med praktiska exempel.

Vad är den viktigaste frågan i skolans arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck i Danmark?

Satnam: – I Danmark är det här ett väldigt nytt fokusområde. På MÆRK påbörjade vi ett arbete med skolor för sju-åtta månader sedan. Det vi gör just nu är att prata med skolor för att ta reda på vilka problem de upplever, för att sedan se hur vi ska gå vidare.

Vilka likheter och skillnader ser ni mellan Sverige och Danmark när det gäller skolors arbete mot hedersrelaterat våld?

Toke: – Det verkar som att det finns mer forskning om den här frågan här än i Danmark.

Satnam: – Jag har ett intryck av att ni ligger lite före oss i arbetet, eftersom ni har arrangerat en heldagskonferens på temat där olika personer ger kvalificerade perspektiv utifrån sina erfarenheter av frågan. Skolmyndigheten i Danmark fokuserar inte direkt på den här frågan utan mer på väldigt tidigt förebyggande arbete, som demokratisk kompetens och att bygga inkluderande klassrum.