Under loven ökar riskerna för barn och unga att bli utsatta för barnäktenskap, tvångsäktenskap och annat hedersrelaterat våld och förtryck under utlandsresor. Du som möter barn och unga i jobbet bör därför göra det du kan för att sätta stopp. Det kan kännas svårt, men det är viktigt att du vågar agera.
Prata med personen du är orolig för och fråga om hen är utsatt för våld eller hot. Anmäl till socialtjänsten om du känner oro för en person under 18 år. Om du misstänker brott, anmäl även till polisen. Misstänker du att ett barn ska föras ut ur landet, agera snabbt och informera socialtjänsten så att barnet kan ges skydd genom ett utreseförbud.
Är du yrkesverksam eller arbetar ideellt och hanterar frågor om hedersrelaterat våld och förtryck kan du ringa den nationella stödtelefonen på 010-223 57 60.
Vill du ta del av informationsmaterial om det rättsliga skyddet mot hedersrelaterad brottslighet? Här hittar du exempelvis affischer, broschyrer och foldrar för utskrift.
Myndighetsgemensam vägledning vid hedersrelaterad brottslighet
Jobbar du inom skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård eller polisen? Du har ett särskilt ansvar att skydda barn och unga. Ta del av den myndighetsgemensamma vägledningen som handlar om hur du bör agera och ge stöd och skydd vid hedersrelaterad brottslighet. Revidering pågår, en uppdaterad version publiceras här på hedersförtryck.se inom kort.
Ytterligare stöd för yrkesverksamma för att förhindra bortföranden och fortsatt utsatthet hos barn och unga finns hos Jämställdhetsmyndigheten, exempelvis en nedladdningsbar ”Att tänka på-lista”.
Är du utsatt eller riskerar du att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck?
Prata med en vuxen du litar på, exempelvis någon på skolan eller på en ungdomsmottagning, eller ring polisen 112 om du är i fara. I Sverige får barn inte gifta sig och hedersförtryck är ett brott. Det gäller alla, även om du kommer från ett annat land och oavsett vilken religion du tillhör. Det står i lagen. Och det finns många som kan och vill hjälpa dig.
Du kan vända dig till socialtjänsten, hälso- och sjukvården eller polisen där du bor. Det finns också organisationer som kan hjälpa till. Här kan du läsa mer.
Tillsammans säger vi stopp – och ger hopp!